På workshopen jag höll för en dryg vecka sedan deltog en cancersjuk tolvårig pojke och hans mamma. Mötet med honom var speciellt, han var en sån människa som man bara känner är speciell och som man vill lära känna mer. Han var väldigt intresserad av att virka och han och hans mamma frågade när jag skulle hålla nån fler verkstad. Jag såg fram emot att träffa dem igen :-)
Men livet är bara inte rättvist. Pojken blivit mycket sämre igen, han är döende. Det finns inga ord.
Jag vill i alla fall länka här till hans mammas blogg. Skänk gärna pojken och hans familj en tanke. Hans mamma har en insamling i hans namn, du hittar den på hennes blogg.
Vad sorgligt, jag finner inte ord. Det är alltid jobbigare när barn är sjuka.
SvaraRaderaÅhh... vad sorgligt... sånt griper verkligen tag i en att träffa sjuka barn. Kul att de blev intresserade av amisar i alla fall!
SvaraRaderaTack för fina kattmönstret... du kan hitta en liten misse i min blogg som jag gjort efter det!!